är redan på väg bort <3
Jag var på väg till skolan. Det tog minst tio minuter att gå till skolan. Den fina soliga dagen. Var som ett leende, fast jag visste att fina dagar alltid har ett olyckligt slut. Så var det med min morfar. Han hade dött på en fin solig dag. Det var som att sjunga, allt var perfekt. Inget får gå fel idag. Detta var min dag och det kommer alltid att var min dag. Jag läste smset från Felix. Och jag skrattade som vanligt. Han skrev. ’’ Kommer du snart? Saknar dig <3’’. Jag stannade och kollade så att inga bilar kom och jag gick över eller sprang över. För att komma till Felix. Jag såg honom på andra sidan vägen, kollade på vägen om och om igen. Så sprang jag över. Det fortast jag kunde. Jag hade kommit över. Jag har alltid att hatat att gå över den där vägen. Jag hade blivit påkörd en gång. Det var mörkt, rök och gjorde ont i kroppen. Det var exakt ett år sen det hände. Han kramade om mig. Och jag honom. Det var som att jag inte kunde gå ett steg till från honom han var mitt liv och jag älskar honom. ’’ Har du fortvarnade minnen?’’ Jag fattade vad han menade. Och jag nickade. Det hade tagit lång tid att åter hämta sig. Från den skadan. Det hade varit dem värsta veckorna i mitt liv utan Felix. Vi gick hand i hand. Han stannade och kysste mig. Vi fortsatte gå mot skolan. Jag var rädd över att det skulle hända igen men det allt kunde hända. Jag var med Felix hela skoldagen. Lärarna kollade på mig. Jag var rädd för att bli ensam. Att känna sig som en skugga i ensamheten. Utan Felix var jag ingen. Bara den tjejen som blev påkörd. Jag går i terapi och hos läkare. Det är som en evig smärta. Jag orkar inte med. Skol dagen tog slut och jag skulle gå hem. Jag vill vara med Felix idag för att vara trygg men han kunde inte för att hans föräldrar inte gillar mig. Mina föräldrar gillar Felix. Han bodde närmare skolan än mig. Han kysste mig på munnen. Jag kände kärlek, det var som varm luft kom till mig. ’’ Älskar dig, logga in på MSN när du kommer hem. Okej?’’ Jag nickade. Och kramade honom en sista gång och gick hem åt. Jag stannade vid över gång stället och kollade åt båda hållen, det kom ingen bil. Jag tog ett steg i vägen jag såg bilen och jag gick undan. Den åkte förbi. Jag gick över den. Till mitten. Det var hemskt och kolla på minnen. Det snurrade i huvudet och allt blev svart.
***
Jag kom hem och satt sig vid daton och loggade in på MSN. Hon skulle jo vara inne om inte något har hänt henne. Det snurrade i huvudet på mig. Och jag slog hennes numer. Det gick flera singaler. Och jag la på. Jag stängde av daton. Och sprang till övergångs ställ. Hon låg där i mitten. Jag sprang över. Paniken kom in till min kropp. Pulsen gick snabbt. Hjärtat hoppade över flera slag. Han kände hennes puls, den var stabil.
Sjukhuset låg hundra meter här ifrån. Jag bärdde henne i famnen och sprang. Jag gick igenom dörrarna. ’’ Jag vet inte hur hon mår. Hittade henne vid över gång stället och hon såg av svimmad.’’ Jag andades ut. ’’ vad heter hon?’’
’’ Angel black.’’ Doktorer kom och sjuksystrar. Och jag fick stanna kvar. Jag slog hennes föräldrars numer och berättade vad som hade hänt. Hennes mamma grät och hennes pappa försökte trösta henne. Det var aldrig lätt med henne. En doktor kom ut och gick fram till mig. ’’ Är du Felix?’’ Jag nickade. Han tog mig på axen. Jag följde efter honom. Jag såg att hon var vaken och gick fram till henne och kramade om henne.’’ Du skrämde livet av mig när du inte var inne.’’ Mina tårar började sakta rinna. ’’ Felix, jag vet inte vad som hände. Jag stog i mitt och sen blev det svart. Jag var rädd över att aldrig få höra din röst igen.’’ Hennes tårar rann sakta ner. Det var något mer i ögon som jag såg. Jag kollade på doktorn. ’’ Det kan snart vara slutet för henne.’’ Han blev tyst och gick ut. Jag tog en stol och satt mig bredvid henne. Jag höll hennes hand. Den var kall som is. ’’ Du får inte lämna mig, snälla!’’
’’ Jag ska det inte heller. Jag lovar.’’ Jag vände mig om och hennes föräldrar kom in till rummet och blev lugna att hon hade överlevt. Det var som att timmarna gick. Och jag sa till hennes föräldrar att gå och jag kunde stanna hos henne. Dem blev själklart tacksamma, men hans föräldrar blev sur.
’’ Angel vad tänker du på?’’ Jag var trött och hon med. ’’ Att det kanske var bäst att flytta här ifrån som till internat skola, eller att fejka min död.’’ Jag suckade men hon hade rätt. ’’ Om du gör det så gör jag det.’’
***
Jag kollade in i hans ögon. Fick ett leende, blev glad. Vi planerade hela natten. Solen sken så mycket att jag blev glad. Han hjälpte mig upp hur sängen och vi gick ut där ifrån och jag bytte om till shorts och ett vita linne. Vi började gå där ifrån. Bara komma bort här ifrån skulle vara bäst.
Vi åkte buss hela vägen till ett internat skola. Vi hade helt nya namn. Jag hette Amelia och Felix, Fredrik. Helt nya namn allt vara bara nytt. Det var härligt att känna sig annorlunda. Mamma och pappa skulle självklart ringa polisen och efterlysa oss. Men vi fick inte ge upp. Vi kom in till skolan och vi sa att vi var föräldralösa. Dem tog in hos i samma klass och sovrummen bredvid. Jag sa att jag inte kände mig trygg utan Fredrik. Så vi fick rum bredvid varandra.
Natten kom och jag ska sova nu. Det blev snurrigare och snurrigare för varje minut. Jag såg på tv en. Att två tonåringar hade rymt. Det var bilder på mig och Felix. Jag stängde av den och gick mot sängen som skulle bli en sömn. Jag hann inte lägg huvudet på kudden innan jag hann somna.
***
Jag vaknade av ett skrik som lät som Angel. Jag kastade av mig täcket. Och öppnade dörren. Det var som att springa till hennes dörr. Kasta upp den och såg henne i sängen. Helt svettig. ’’ Amelia, ta det lugnt. Det är bara en dröm. Jag lovar. Öppna ögonen. Kom igen nu öppna dem!’’ Halv skrek jag. Hon öppnade ögon försiktigt. ’’ Felix, snälla lämna mig inte igen.’’ Mina tårar rann från kinder som själva regnet. ’’ Om du lämnar värden så gör jag det också.’’ Hon kysste mig på läpparna och sen föll hon in i den eviga sömnen.
Jag försökte hitta någon sak eller något. Att döda mig själv med. Jag hittade en sak, det var redan för sent. Jag var redan död.
När jag vaknade upp var det som att flyga. Kände vinden under mina vingar. Och jag kollade ner på jorden. Det gjorde ont för varje gång jag tänkte på Felix. När jag vände mig om så såg jag gud prata med någon. Blont hår, ganska kraftig liknade Felix. Han vände sig om, det var han. Jag sprang fram till honom och kramade honom. ’’ Jag visste inte du kände Angel Felix.’’ Han var tyst. Dem båda var lika. Som far och son. När en till person kom fram var det som en klo till mig. Felix skyddade mig från henne. Hon kollade på mig arg sint. Jag fattade inte.’’ Vad gör hon här? Hon borde ha kommit till helvete!’’ Skrek hon. ’’ Vad jag gör här? Jag är död!’’ Hon var inte läskig bara läskigt lik. Felix stog i fortvarande i vägen för henne fram till mig. När kollade på ansiktet och allt det där var det lik Artemis. Och mannen bredvid det var Herkels. Så lika. ’’ Felix, kom hit och gör flickan fri för Artemis.’’ Hans lugna röst gjorde mig lugn. Men det var ändå som arg vind.’’ Skulle aldrig se den flickan jag älskar skadad. Inte igen.’’ Jag höll hans hand. Han var stark. Det hade han alltid varit. Strakare än mig, modigare än mig. Herkels suckade. ’’ Du har alltid haft ett starkt hjärta, och vill inte se någon skadad.’’ Han suckade på slutet. ’’ Felix släpp flickan. Hon är ond!’’ Med rösten som hon sa det skrämde mig. ’’ Hon är inte ond! Hon är god hjärtat, snäll, älskad av alla! Hennes namn säger allt redan vad hon är.’’ Artemis var tyst och Herkels. Felix var bäst på allt, och jag var dålig på allt. Och tillsammans så blev det bäst mot dåligt. ’’ Felix, kan jag prata med dig.’’ Artemis röst var lugn. Han släppte min hand. Och jag stog där ensam. Med mörker som föll. Över mig. Mina tårar rann. Vem försökte jag lura? Jag kunde inte lurar någon. Mörkret hade alltid varit mitt hem. Felix kollade på mig. Han kollade på mig. Han slet sig loss från Artemis och sprang fram till mig. ’’ Angel, var det du?’’ Jag nickade som jag inte visste det själv. Jag kollade inte på honom, men hand tog sin hand. På min haka. Han kysst min mun det var som en verklig dröm. ’’ Jag kommer alltid att älska dig. Fast du är mörker.’’ Ett leende kom på mina läppar. Men inte på Herkels och Artemis. Dom suckade mest. Felix stog med ryggen mot mig.
’’ Felix hon är farlig för dig!’’ Dem sa det om och om igen. ’’ Fatta jag älskar henne! Jag kan inte älska någon annan! När hon dog nere på jorden. Jag visste vad jag skulle göra än att dö. Jag kan inte leva utan hennes leende! Fatta hon är flickan i mitt liv. När hon blev påkörd av en bil. Jag blev galen. Jag gick hos läkare under den tiden hon var borta. Jag var inte med någon.’’ Han blev tyst. ’’ Jag kan inte leva utan honom. Det är en värd utan ljus. En värd utan kärlek.’’ Jag tystnad. Jag fattade inte att jag hade sagt det där. Han kollade på mig med ett leende.
När jag kollade vid Herkels sida så stog en till man. Nu visste jag att det var för sent att göra något. ’’ Felix, släpp flickan snälla.’’ Han kollade på manen. ’’ När helvetet fryser till is!’’ Skrek han. Han kollade med en sned blick på honom. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var ett mörker. Som en skugga, fast med blont hår och ljus hy. Jag viskade i Felix öra.’’ Det är lugnt, gå du. Kommer alltid att älska dig.’’ När jag hade sagt det. Så blev han stel. Han tog tag i min arm och släppte mig inte. ’’ Angel snälla lämna mig inte!’’ Hans tårar var som regn. ’’ Alla vill att du ska göra det.’’
’’ Dem vill men inte jag!’’ Han höll om mig. ’’ Om du inte släpper henne så är du inte välkommen hit mer.’’ Herkels kollade på honom. ’’ Det är min son! Far du kan inte göra det.’’ Han kollade ner på honom. ’’ Angel som du tydligen heter om du inte släpper Felix så är han inte välkommen hit mer.’’ Jag suckade. ’’ Det är hans val inte mitt. Fatta det! Ni vet inte ens vad äkta kärlek är. Det är starke än något annat. Jag säger så här om han vill lämna mig låt han göra det. Om han inte vill det. Okej det är hans val! Och inte mitt. Ni hatar mig och jag vet inte varför? En sak till dig Artemis, jag hatar dig förr resten. När Felix släppte mig blev jag till det här jag är nu. En svart ängel. Färgen behöver inte tyda ont. Det är hur man är som person. Alla ni nu är skurkarna. Och Felix, släpp mig snälla.’’ Han kollade på mig. ’’ Varför?’’ Han var ett frågetecken. ’’ Lita på mig, vi ses snart igen. Jag lovar.’’ Jag kysste honom. Han släppt min arm. Jag flög i väg. Bort från honom. Bort från värden.
***
Jag såg henne flygga iväg. Från mig, från värden. Medan alla andra skrattade och var lyckliga var inte jag det. Jag skulle sakna henne som att döden själv. Alla skrek på mig. ’’ Var lycklig grabben nu slipper du henne!’’ VA fan hon var den största kärlek i livet och ingen kunde förstöra det. Jag har aldrig älskat någon annan så här mycket. Hon var kärleken i livet. Jag orkade inte stanna kvar så jag flög bort från festen. Och Herkels såg det. Han fick skuldkänslor över att såra mig. Det var mulet men jag såg lite gran. Och sen försvann jag in i molnen. När jag inte såg något var det lika bara att landa. När jag gjorde, var det mörkt och jobbigt. Vinden var stark och gjorde ont i vingarna för att landa. Det var som att nästan skrika ut sin smärta. Men jag landade till slut på marken. Det var dimmigt. Jag gick försiktigt. ’’ Angel vart är du?’’ Skrek jag. Jag såg något röra sig längre bort. Angel som var mörkret, och jag ljuset. Passade inte så bra ihop men jag vill strunta i den regeln. Det regnade helt plötsligt. Jag såg en skepnad sitta vid sjön. Den satt på knäna och kollade ner i vattnet. Det var som att hon vill hoppa i. Hennes svarta vingar mot den vita hyn var så vacker. Det blonda håret så snällt. Jag var ett eller två steg bakom det. SÅ ställde det sig upp. ’’ Vad gör du här?’’ Röst var ljus men ändå stark. Jag fick inte fram ett svar. Det stog med ryggen mot mig. När det var någon som kom och sa till mig.
’’ Det är mörker över allt i hela himla riket! Det är panik över allt.’’ Och den försvann. ’’ Vad jag gör här? Jag letar efter dig.’’ Jag tystnade. Det stog tyst och med vänd rygg mot mig. ’’ Varför mig? Det finns många tjejer som vill ha dig som är som du! Och varför mig? Felix varför mig? Du kan lika gärna gå vidare.’’ Hennes röst var lugn nu. ’’ Jag vill bara ha dig Jag älskar ingen annan. Du det bästa som har hänt mig i livet. Jag vill inte gå vidare.’’ Hon suckade. ’’ Jag vill inte heller det men jag måste. Jag kan inte stå på samma sten hela livet jag måste gå vidare. Och en sak till. Det är mörkt här och det regnar där dina älskade föräldrar bor och min mor! Dem klara sig inte så länge till. Om du inte tänker gå vidare så dör allihop där. Till och med jag.’’ Hon tystnade. Jag skakade på huvudet. ’’ Angel du får inte göra så här. Jag älskar dig och jag vet att du älskar mig!’’ Skrek jag. ’’ Felix. Du fattar inte, jag har förändrats. Jag är inte den på jorden. Jag älskar dig inte längre. Du måste förstå. Att det finns kärlek över allt. Glöm bort mig. Om jag inte hade kommit i ditt liv skulle du aldrig vara här! Du är död tack vare mig. Och en sak till du måste tillbaka och lämna mig nu!’’ Skrek hon. Hennes tårar rann. När jag började flygg mot himmeln så försvann hon inom syn håll. Det var jobbigt att lämna henne. Men vi måste gå skilda vägar någon gång. Men jag landade och solen kom fram. Herkels såg mig. Och sprang fram till mig.
’’ Hur gick det? Det slutade att regna i alla fall.’’ Jag kollade inte på honom.’’ Om jag inte skulle ha lämnat henne och inte gå vidare skulle alla här ha dött också hon! Fatta tack vare er så är hon ett monster som jag älskar!’’ Jag skrek ut ord så alla hörde. Också Artemis. ’’ Jag visste att hon skulle bli ett monster en vacker dag.’’ Nu blev jag förbannad.
’’ Det var tack vare dig! Lyssna ditt monster! Du lyssnar bara på dig själv och ingen annan! Lyssna bättre! Det var ditt eget fel att hon blev det!’’ Hon stirrade på mig. ¨Som hon blev överraskad. ’’ Felix, vänta hur såg hon ut?’’ Jag var inte beredd på frågan.’’ Svarta vingar, verkligen klar svarta och blont hår. Hennes ögon var svarta som mörkret.’’ Artemis suckade. ’’ Det var inte Angel det var, Angels tvilling syster.’’ Och jag hörde vin slag. Så föll Angel bredvid mig. Helt medvetslös. Hennes vingar var med grå lika och ögon var röda och inte svarta. ’’ Angel vakna!’’ Hon ställde sig upp och kollade runt sig. ’’ Felix, jag är lessen det var min tvilling syster Angeles. Hon och hennes kompisar höll mig borta från dig. Och tvingade att se dig sårad och lidande.’’ Hon kollade på Artemis. Det var som att hon bad att tro henne. När hon vände sig om såg hon, Angeles och hennes två kompisar. Hon bakade undan från henne. ’’ Hejsan Felix kommer jag vid fel tillfälle skulle du göra slut eller vad då?’’ Hon skrattade elakt. Hon tog sin hand med vassa naglar och rev sönder min rygg. Jag skrek till. Och Angel såg allt. ’’ Om du rör honom en gång till Angeles då är du riktigt illa ute! Fattar du det, ingen tar min Felix ifrån mig! Fatta det!’’ Det var som att det kom eld från hennes hand och kastade den rakt i Angeles ansikte. Den gjorde en liten skada men såg att Angeles var starkare än Angel. När Angel gick på attack igen var det om ett slag på vingen och det blev ett håll mitt i ving på dem alla tre. Dem skrek av smärta. Dem flög eller sprang jag såg inge av det. Såg bara att dem flydde. Sen var alla borta.
När jag vaknade upp igen var det regn. Solen hade gått i moln men jag var inte på den plats den jag svimmade. Jag var där jag trodde att jag hade hittat Angel. ’’ åh Felix du har vaknat? Förlåt om det regnar men det gör det här. Herkels var nära på att dödad dig och jag antagligen fick se dig dö eller förra bort dig där ifrån. Vad skulle jag göra jag kan inte se dig dö fram för mina ögon.’’ Jag reste mig upp och stog bakom henne mot vattnet. Jag smekte hennes kind med fingrarna. Hon var som ett litet barn. Som bara älskade kärlek från killen. Jag vände henne om och kysste henne. Det var underbar att inte ha förlorat henne. Hon var som ett stort skydd för mig. Utan henne var värden som bara en tom plats och inget annat. Det var som att solen aldrig skulle komma fram igen bara regn och snö som tårar. Aldrig skulle man få se henne igen. Jag kysste henne en gång. Och jag var trött och till slut så jag somnade.
***
Jag såg när han somnade. Jag fattar vad han har gått igenom han måste vara trött. Jag smekte hans hår. Och kurrad mina fingrar i hans hår. Lekte lite med det. Han vaknade och satte sig rackat upp. ’’ Du är inte Angel du är Angeless!’’ Skrek han. Jag blev tyst och kollade på honom. ’’ Hon har gröna som gräset. Jag hade isblå som vattnet och is ett. Men jag förlorade ögon när jag dog. Min byter färg mellan svart och röda. Hon har gröna och lila.’’ Han kollade in i mina. Han kramade om mig. Jag stog där. Och höll om honom. Vingarn fälldes in till kroppen. Det var som ett täcke på ryggen. Hans vingar var vita som snö. Mina kunde ingen se för att dem var svarta. Jag hade blivit född av Artemis och Ares. Felix kollade upp mot himmel det kom som en vagn med vakter. Vi bakade bort från vagn. Han höll om mig som att skydda mig från dem. ’’ Ni rör henne inte! Eller mig!’’ Han var bestämd i rösten. Dem gick i mot oss. Dem sa inget bara stog och stirrade på oss. Mina vingar började skaka. Det var som att jag föll men ändå inte. Jag började bli svagare. Jag kände som ett knytnäve slag i magen. Det var hon. Nix. Och Erebus. Jag var lik Nix. Som jag var hennes syster eller släkt med henne. Hon började gå närmare oss. Hon gjorde en sak med fingerarna och dem hade tag om Felix. Jag stog helt stilla. Rädslan steg inom mig. Hon stog fram för mig. ’’ Du ser exakt ut som hon.’’ Jag fattade inte vad hon pratade om. Jag visste inte vad jag skulle svara henne. ’’ Erebus, visst är hon lik mig?’’ Han nickade. Jag stog still och kollade på Felix och ingen annan. Han såg skadad ut. Hon vände sig om och kollade på Felix.
’’ Du vill bli hennes soldata.’’ Viskade hon. Han stirrade på henne. Och kollade ner sen. Jag stog inte ut att se honom så skadad. ’’ Du slutar att kalla honom det där!’’ Min röst var hörd men knappt. Hon hörde mig och vände sig om. Och såg på mig. ’’ Du kan inte säg om vad jag ska göra!’’ Det var droppen för mig. Jag kunde bryta nacken av henne om jag vill. Men hon var moster. ’’ Du skadar honom inte!’’ Skrek jag ut. Han ställde sig upp. Men han såg fortfarande skadad ut. Och gick långsamt fram till mig. ’’ Angel, jag mår bra. Får jag bli din soldat?’’ Jag viskade i hans öra. ’’ Ja.’’ Han tog sin högra hand på min axel. Och försökte stå upp. Det var som att han fick kraft bara att beröra mig. ’’ Du skadar henne inte! Du har redan gjort för många gånger.’’ Hon kollade på Felix. Och sen bakom sig så kommen en man. Han hade byxor på sig och ingen tröja. Hade vingar. Vilken vacker ängel tänkte jag direkt! Jag slutade att kolla på honom. Stirrade på henne. Natten. Nyx. Min riktiga syster. Hennes soldat. Ängeln, gick attack mot Felix. Men han undvek. Jag gick då attack mot Nix. Hon flög mot ett träd och föll ner på marken med ett duns. Jag hade skadat min syster. Jag stog kvar. Hade jag verkligen gjort det. Känslorna flög omkring inom mig. Rädsla, lycklig, skrämd. Jag fattade inget vad som hade hänt. Jag kollade på Nyx. Och hon reste på sig. Hon gjorde ingenting. Vi måste använda händerna för att något ska hända. Men hon gjorde ingenting. Ängeln stog bakom mig. Utan att tänka mig för så försvann. Ner i marken. Jag skrek. Felix fick tag i min ena vinge. Det var smärta. Jag skrek högre. Det var som att vingen skulle gå mitt i ut. Det här var värre än att bli påkörd. Felix fick upp mig. Jag satt på knä och tårarna rann ut. Men jag förblev tyst. Felix satt sig framför mig. Han torkade min tårar. Det var kärlek inte soldataktigt. Jag kollade på honom. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag satt stilla. Solen gick upp och dem andra tre försvann. Det var som att jag också skulle försvinna men jag gjorde det inte. Valde att vara med Felix istället. Han fanns alltid där. Jag vecklad ut den skadade vingen. Som räddade livet på mig. Den var halv bruten i mitt. Men jag visste att jag kunde flyga i alla fall. Jag reste på mig och han med. Kärlek eller döden. Varför ska allt hända mig? Utan att tänka mig för så flög. Men jag flög från Felix och allt. Men han följde efter. Utan att tänka på det var det som vingen bröts av. Jag föll till marken mot en säker död. Jag skrek. Jag föll. Jag såg hela livet från jorden. Det var som en Flashback. Jag trodde att jag skulle slå till marken. Men jag flög. Jag var inte död. Felix hade räddat mig. Han släppte ner mig på marken. Han kollade på vingen och fick det sorgsna leendet. Men han fick skuldkänslor också. Jag vill säga att det inte var hans fel. Det är jo mitt fel alltihop. Han kollade på mig. Men jag kollade ner. Jag kunde inte flyga men gå och springa. Jag började långsamt gå från Felix. Men han började springa efter mig. Han fick tag i min arm och vände mig om. Han kysste mina läppar. Hans tunga lekte med min. Jag hörde något bakom mig men jag sa inget. Jag visste inte hur jag skulle öppna munnen. Och säga ett ord. Det var väll bra om jag var tyst. Han släppte mig. Inom mig sjönk jag in till mörkret. Jag kollade bakom honom stog hans far och mor. Jag kollade inte på någon. Jag vill skrika av smärta av vingen. Bakom dem stog Artemis och Ares. En tår började rinna. Ner för kinden som ett regn dropp som aldrig skulle ta slut. Jag stog tyst. Jag blev nu ensam och ingen skulle hjälpa mig. Inte ens min soldat. Jag såg bakom Artemis så stog det vakter. Varför bara inte ge upp? Du kan inte göra något. Allt är redan försent. Du kan inte hjälpa att Felix är god och du är ond? Nu började mina tårar rinna alla stog och kollade. Det var inte av ensamheten. Det var av smärtan i vingen. Snart så skulle jag väll börjar skrika. Jag började skrika då. Felix var redan framme vid mig. Han visste vart jag hade ont. Han hjälpte mig till rygg. Han kände smärtan genom bandet. Han höll på att vika sig på mitten själv. Herkules kom efter honom. Jag hörde ingenting det ända jag hörde var mina hjärtklappar. Dunk, du dunk. Jag låg på mage mot den kalla marken. Jag ville bara somna in i den eviga sömnen. Och bara känna frihet från allt och alla. Jag är lessen Felix. Tänkte jag. Jag älskar dig och så men det finns alltid nya tjejer. Som Angeless. Hon är en plåga men snäll. Jag orkar inte mer. Du måste förstå. Vingen dödar mig. Den kanske dödar dig också men det går aldrig över. Det gör bara ont hela tiden. Vill inte mer av det här spelet alla är i mot mig utom du men jag är lessen Felix. Det kanske är bäst om vi går skilda vägar. Jag tystnade i tankarna. Jag såg hans ögon fylldes med tårar. Han tog tag i Herkules. Och dem bakade undan. ’’ Felix vad gör du! Hon är skadad, du är hennes soldat!’’ Djupa förvåningar. ’’ Det är hennes val. Och hon har rätt, det är bäst om vi går skilda vägar.’’ Jag kollade på Felix. Han la sig ner bredvid mig och kysste mina läppar. Sista kyssen. Sista saken i livet. Han ställde sig upp och jag blundade. Det kom upp lågor runt mig. Det var slutet. Jag såg på Artemis och bredvid henne stog Nix. Kände ingen ånger. Över det jag har gjort. Det gjorde inte ont. Det var fridfullt. Eld kittlades mot huden på ryggen. Den kom upp till huvudet och jag såg alla gråta sen var jag bort för alltid.
