1996

den kommer handla om Matt som har just flyttat till staden Olympion och känner ingen, han förlorade sina föräldrar när han vart ett litet barn. han har flyttat runt i hela Grekland och nu vill han bo på ett ställe och inte flytta runt,första dagen i skolan börjar inte som han vill, blir mobbad av alla utom en tjej som är ensam sitter i skuggan av alla.

Han vågar inte säga något till tjej det e som att ingen vet  att hon finns.

Men en dag händer det nå¨got som inte får hända Matt just nu...

haha till och med jag blir as sugen på att skriva den men jag måste ska snart sticka och träna :/

men ha den kommer så fort jag har tid :D

Hon kände en djupt andetag i nacken. Hon vände sig inte om. Vem det än var stog han eller hon sin hand på hennes axel. Hennes hjärta hade slutat att slå. Hon stog för stenad. '' Du behöver inte vara rädd, det e bara jag.'' Hon slappade av, genom att få höra den rösten som hon har saknat. Hon hade inte träffat honom på över fyra år.

Hans armar var runt hennes hals. Var känslan av kärlek. Hon vände sig bara om och kramade honom. Hans ljus bruna hår med blonda slingor. Var lika rufsigt som vanligt.  Hans utseende var likt men ändå så olikt. Sen hennes mamma och pappa gav henne ut i gångs förbud, har hon inte fått träffa honom på fyra år. Och hennes ute gångs förbud e inte klart än. Fyra månader kvar sen det var fyra år. Det hända hon har fått göra e att åka till skolan och åka hem. Träna någon gång i veckan. Hennes blonda hår var rufsigt. Hans ögon som var så bruna av choklad.

'' Joel, det e inte bra om du e här!'' Sa hon. '' Jag vet men jag vill träffa dig det var så länge sedan.'' Han böjde ner huvudet mot hennes och kysste hennes mun. Smaken av honom tillbaka, kärlek, var som en under bar njutning.

han släppte hennes ansikte och allt. Hon visste många hemligheter om Joel som bara hon visste. Hans liv hade inte varit lätt och inte hennes liv med. Att förbjuda hennes kärlek till Joel var för lågt och han klarar inte mer av livet.

Hon stog och höll om honom. Hon visste inte hur länge. Men det kändes som det hade gått timmar tills han sa något.

'' Amelia, jag vet inte om det här e sant eller inte. Men Social en ska kanske fixa ett nytt hem.'' Hennes blick på honom.'' Men, jag klara mig inte utan dig!'' Hennes ögon fylldes med tårar. Och hans med. Med en knackig på dörren  släppte det varandra. Och han gömde sig under sängen. Kanske inte det bästa stället att gömma sig på

tänkte hon. Och dörren öppnade sig. Det var mor och far. '' Amelia, vi ville inte det här, vi lovar. Förlåt oss.'' vad e det som händer? '' Vad ska jag förlåta er för?'' Men Det kom en kvinna och en man in i rummet. Manen gick till sängen och tog handen under den och drog ut Joel. Tårarna rann och hon tog händerna för. '' Vad gör han här?'' Sa kvinnan. '' Jag kom hit för att träffa den tjej som älskar mig!'' Skrek han. Hon ställde sig upp. Och manen släppte honom. '' Ingen kan tvinga mig att sluta älska honom! Har inte fått träffat honom på fyra år! Seriöst!'' Hon skrek ut ord. Joel höll om henne och hon han. Hon kollade på manen och kvinnan. '' Kom med oss.'' Sa kvinnan. vi gick hand i hand. Ut från mitt rum. Det var fortvarande natt. Vi hoppade in i bilen. '' Joel sätt dig där fram.'' Sa manen. Han gjorde det inte. '' Amelia sätt dig fram.'' Hon skakade på huvudet. Joel hade satt sig där bak och hon med. Manen och kvinnan satte sig där fram. Bilen startade med brum, och körde i väg. Hon kollade ut från fönstret, och såg massa saker och såg att det brann. Hon satt och stirrade. Tårarna rann ner. Joel tog på hennes axel och skrek av smärta. hon kollade på Joel, hon tog sin hand genom som hade skadat honom. Han tog hennes hand. Det var som en expolotion, för henne. Det var eld överallt hon började skrika. Av smärta. Manen och kvinnan kollade på henne. För dom var det som att hon bara satt och skrek. Dom rykte på axlarna och började köra snabbare. Jag kollade på Joel. Han röde inte på munnen. Amelia ta det lugnt, tror att vi snart framme.

Hon läste hans tankar. Elden över där men hon lugnade ner sig och irriterade sig på alla röster i huvudet.

Bilen stannade plötsligt, och dom gick ut. Det såg ut som ett slott. Men hon visste vad det var. '' Ni kan lämna mig! inte utan honom!'' På en sekund så kom Joel ut från bilen. Dom hann inte stoppa honom. '' Jag stannar vid din sida till döden.'' Dom orden kom från hjärtat. Det stog fyra man bakom oss. Jag vände mig inte om bara stog och höll om honom. Först så stog en man runt min midja, och försökte få mig fri från Joel.  Det gick inte. Så kom en till och drog. Hon klarade inte av trycket. Hon släppte Joel, det var som att släppa en kanten till döden. Joel kämpade för att få henne men det gick inte. Vi gick till två olika byggnader. Tror att det var en för killar och en för tjejer. Men det var det inte. Det var för att hålla dom bort från varandra. Hennes hjärta gjorde ont och vill bara dö. Hon kunde inte leva utan Joel. Och det var sanningen, när hon fick ute gångs förbud, så sa han till henne att leva och jag kommer en vacker natt som du. Och han pussade henne på munnen och stack. Han hade kommit åtta nätter. På fyra år. det hade varit en otrolig väntan för henne. Hon fick utgångs förbud bara för att hon älskade Joel. Hon hade hattat dom efter den dagen. Hon kan inte förlåta dom efter den natten. Röster runt om hela byggnaden. Hon skrek, hon föll ner på golvet. Och männen fångade henne inte. Det gjorde Joel. Han tänkte, älskling hur gick det? Folk stirrade på hos. Hon gjorde tumme upp. Han kram om henne och dom två som skulle leda honom till rummet kom och lyfte uppe henne ledde honom till rummen. Det kändes som att dom hade gått i timmar. Dom kom till rummen. Dom hade sina rum bredvid varandra. Hon låg i mannens famn och var helt borta. Dom la henne i sängen. Hon vaknade till av smärta. Som hon hade känt i natt när Joel stog i rummet. Det var som en annan själ var där. Det började svart nu för henne. Rummen hade en dörr i genom. Han kom in springandes.

'' Amelia dö inte! snälla  för min skulle snälla. Dö inte.'' Han smekt hennes kind. Han tog bort den när ett märk växte fram i pannan. Det var ett löv och det blev mönster ner från hela pannan. och ner till höften. Det var ett snyggt mönster. Hennes ögon vill inte öppna sig och det var som ett slag i magen. Och det blev svart för henne.

Det vara bara svart och hon hörde röster. '' Släpp in mig! Jag känner henne jag kan väcka henne jag lovar!''

'' Vem sa att väcka henne? Hon ska ligga så där hon rymmer annars.'' Joel skrek på vakten och hon öppnade ögon. '' Joel e det du?'' Vakten blev stum och Joel sprang in i rummet och fångade henne innan hon föll till golvet.

'' Hur länge har jag varit borta?'' Han sa inget. han tänkte det i stället. nästan en månad. Han var bara glad över att hon hade vaknat. Han tog sitt finger och följde tatueringen på pannan ner till min mage. Han pussade henne på munnen. Och kände kärlek från topp till tå och det var varme. Hon släppte Joel. Och hon började brinna. Hon skrek inte. Bara stog och kollade på Joel. Han röde henne och han blev osynlig. Hon tog steg bort från alla i rummet och hoppade ut från fönstret. Det var väll tre eller fyra meter till marken.  Hon landade med en duns, hon trodde att hon skulle bryta foten men den höll och började springa in i skogen. Hon hörde rösterna som skrek hitta henne. Hitta henne! Hon kom längre och längre in i skogen. Det var ljust men mörkret började lägga sig som ett täcke. Och hon måste hitta ett ställe att gömma sig på. Hon gjorde det under en gran och det var upp höjt en hel del så det var som en grop. SÅ var det i den här skogen. Det flesta träden stog tät ihop där kunde man också gömma sig.  Hon villade en stund och började springa igen. Hon hörde rösterna nu. Hon fick panik och gömde sig under granarna. Hjärta dunkade hårt mot bröstet. Och hon hörde fot stegen nu. De var så nära nu. Hon hade slutat att andas. Och hjärtat hade hoppat över fler hjärt slag. Hon såg en man fram för granen. Hon var tyst och andades inte längre. Hon hörde en röst som skrek.'' Vi sticker tillbaka och låter polisen fixa resten.'' Manen som stog närmast granen nickade och sprang efter de andra. Han skulle ha sprungit flera meter nu och började sätta fart fram åt. Manen vände sig om. Fan också tänkte han. Hon var rädd för att de skulle ta henne plåga henne som det har gjort för ut. '' Dimitri spring efter henne.'' Skrek chefen. Han vände om och sprang efter. Han hade kastanj e hår och gröna ögon. Läskigt. Det var han som hon hade sätt i drömmarna. Sen hon var ett litet barn. Hon sprang fortare. och Dimitri vände och sprang tillbaka till barnhemmet. Hon stannade och villade där under gran. Hon sov som ett litet barn. Hon väcktes av solen och visste att polisen skulle leta efter henne. Och så började hon att springa lugnt. men hon hörde fot stegen så började hon att springa fortare. Hon såg poliser i ögon vrån.

Och sprang fortare, men hon stannade. Hon var omringad och satte sig på marken. Hon kände tårarna i i ögonen. En polis kom fram. Och hon kollade han i ögonen. Gör det! tänkte hon. Och hon vände sig bort från polisen och såg Dimitri. Hon suckade. Hon reste sig upp och började springa. Ingen hade fattat vad som hade hänt men Dimitri hade han sprang efter henne. '' Sluta springa och ge upp, Amelia.''  Och jag stannade nästan. '' Aldrig!''

Han stannade och hon andes ut men hon föll till marken av smärta. Hon stirrade på marken och Dimitri kom.

'' Jag sa att du inte skulle göra det.'' Han hjälpte henne upp och tog henne i armen. Och förde henne tillbaka till barnhemmet. Det var som vi hade gått i timmar och hon såg Joel och försökte slita sig loss men det gick inte.

'' Släpp mig!'' Skrek hon. Han gjorde det för att hennes armar började brinna. hon sprang fram till Joel och kramade om honom. Och pussade honom sen på munnen. För henne var det den bästa puss någon sin.

Han släppte henne. '' Varför stack du? Du skrämde livet av mig, trodde att du var död.''

'' Dimitri kunde jo sagt det till dig. Han jagade mig.''  Sa hon. '' Jag kom inte tillbaka i går, för att jag trodde att jag trodde att jag skulle hitta dig.'' Okej nu ville hon bara vara med Joel och ingen annan.

Dimitri tog henne i armen och ledde henne till ett nytt rum och Joel hade rummet bredvid och det fanns en dörr till hans rum och en till dörr på andra sidan. det var troligtvis vis Dimitris rum. Kul att man har sin kille som fiende. Inte det bästa man kan önska sig.  Hon la sig i sängen och somnade. Hon drömde om Dimitri, skogen och Joel. hon skrek av smärta. Joel kom in springandes. Och skakade på henne. Hon satte sig upp. Och kramade om honom. '' Drömde om att var död. Och jag såg det som dödade. Har drömt samma dröm i fyra år. Varje natt samma i detalj. Det skrämmer mig Joel. Och i drömmen se e det du som dör.'' Hennes tårar rann ner från kinden.

Han kramade om henne. Deras tårar rann. Joel stack in till sitt rum och la sig i sängen när någon kom in.

'' Sitt bara still så gör det inte ont.'' Hon gjorde som han sa och hon hörde ett skrik. Hon puttade bort honom och tog snabba steg in till Joel. Han låg i sängen. Han andades inte. Hon skrek. ''Amelia varför skriker du?'' Hon kollade på Joel. Hon tag hans arm. Det hoppade ut från fönstret. '' Spring Joel.'' Vi sprang det snabbaste dom kunde. De gjorde allt i sin väg för att kom ut i skogen. Hon hade glömt allt och han med. det sprang och sprang. Dom gömde sig under en gran. '' Joel, jag har en fråga?'' Han nickade. '' var du med och letade efter mig?''

Han skakade på huvudet. '' Jag vill verkligen men om jag skulle ut och leta skulle jag bli tvungen att ta med dig till barnhemmet igen. Och jag kan inte säga i mot vuxna.'' Sa han. Hon kramade om honom. Hon hörde pistol skotten och skrek till av rädsla. Han siktade på Joel. Han sköt det kändes som det tog minuter innan det blev svart.

Han skrek till och kollade ner på marken. Amelia låg där. Manen med pistolen skrek att han hade sätt oss. Dom från barnhemmet kom till platsen. Han låg över Amelias döda kropp. Han kände på halsen det gick en puls och hjärtat dunkade. Han hade hopp. '' Hon lever. HON LEVER!'' Skrek han ut av glädje. Hennes ögon viftade på sig.

'' Joel snälla låt mig dö.... Jag vet att jag inte kommer att klara mig utan dig.'' Hon avslutade meningen och somnade in för evigt. '' NEJ!'' Hans tårar rann som floder. Han hade förlorat den han älskade. Vad skulle han göra nu då? Vem skulle skrika? Ingen kan skrika som Amelia. '' Snälla gud ta mitt liv jag kan inte leva utan henne. Hon e mitt allt. Jag vet att hon e död men jag älskar henne så mycket att jag inte vad jag ska göra utan henne. Det e som ett evigt lidande. Snälla ta mitt liv.'' Han väntade i flera minuter och sen så kände han att det var någon som tog tag om hans hals och knäckte den. Det var svart för dom båda.